Vad gör mina negativa erfarenheter med mig?
Går det att lära och bli starkare av de erfarenheterna?
Hur utvecklar jag mina styrkor?
Medmänsklighet och tvåsamhet - nödvändiga mål som jag ser det och mina framtida mål. Vad kan hjälpa mig fram mot dessa mål?
Hur utvecklar jag kärleksfullhet, acceptans och tålamod, vilket är de största och viktigaste egenskaperna/förmågorna vi kan ha, tycker jag.
Självhävdelse.
Märks så tydligt hos alla dem som bara väntar tills någon talat klart för att få hävda sig själva. De har inte lyssnat utan de vill bara uttrycka sig själva, få bekräftelse.
Vad beror detta underskott på bekräftelse på? Det finns ju hos många. Brist på kärlek, de har inte blivit omhuldade, de har inte fått sitt värde bara genom att vara dem de är. Vi är för få vuxna som tar hand om det uppväxande släktet. Länge, länge i vår värld har det individuella premierats. Skolutbildning fokuserar på vad den enskilde eleven presterar, nästan inget fokus läggs på hur den enskilde hjälper andra. Självklart odlas ju inte förmågan till hjälpsamhet då, inte heller medkänsla eller empati.
För mig är det mest betydelsefulla vad vi kan göra för andra, tillsammans med andra. Utan någon annans medkänsla förtvinar vi helt. Utan att ge förloras även förmågan att ta emot.
Det är därför många skaffar sig djur, för deras kärlek och den gemenskap de känner tillsammans med djuren, helar, känns kravlös (bara de får mat och lite uppmärksamhet, så finns de där, alltid). De ger och tar emot helt förutsättningslöst (de har ju heller inget val, än att stanna kvar). Djuren kan verkligen vara livräddare många gånger, men ersätter inte en medmänniskas engagemang och kärlek.
I vårt individuella samhälle, där fokus ligger på vår egen framgång, blir andra människor inte lika viktiga. De går att byta ut och detta görs, hela tiden. I vårt slit-och-släng-samhälle finns inte goda förutsättningar för varaktig kärlek.
Detta gör att jag ofta känner djup sorg. Trots detta har jag alltid burit med mig en stilla optimism och den har räddat mig från att gå ner i varaktig, djup depression. Min optimism har gjort att jag inte behöver trösten från alkohol eller one-night-stands. Optimism överbrygger mörkret.
Ut i solen och gå ska jag nu! Odla medkänsla och optimism, det kommer vi en bit på vägen med. Utan det så hjälper det inte hur intelligenta vi än är. Utan medkänsla och vilja att göra något för andra, så faller det vi åstadkommer ganska platt. Hej, svejs. Skriv gärna någon kommentar (det syns inte vem som kommenterar, ifall du inte vill). Utan kommentarer så landar jag nu efterhand i att sluta att skriva här, för jag har ingen aning om ifall det ger någon någonting. I och för sig kan jag se att sedan jag sist skrev har det varit 8 besökare här (men jag vet inte om det är en eller flera som besökt). Ha det bra!
#1 -
-
A N:
Hej.
Av en ren tillfällighet så gick jag in på bloggen samma dag som du skrev.
Har tidigare skrivit lite kommentarer, även om det var ett bra tag sedan nu iofs.
Bloggen har ju tunnat ut lite grann och det kan väl bero på många skäl. Ett är ju om man får respons på det man skriver eller ej. Om man nu väljer att blogga om något vill man väl det på något sätt.
Å andra sidan kan man skriver för sig egen skull. Att få utlopp för något t.ex.
Hej.
Av en ren tillfällighet så gick jag in på bloggen samma dag som du skrev.
Har tidigare skrivit lite kommentarer, även om det var ett bra tag sedan nu iofs.
Bloggen har ju tunnat ut lite grann och det kan väl bero på många skäl. Ett är ju om man får respons på det man skriver eller ej. Om man nu väljer att blogga om något vill man väl det på något sätt.
Å andra sidan kan man skriver för sig egen skull. Att få utlopp för något t.ex.
Du gör som just du vill. Jag läser....inbland
/AN