Helhet
I stort som smått är helhet viktig för mig. Vad menar jag med det?
Här kommer ett exempel:
Jag har en vän. Han frågar ofta vad jag tycker och lyssnar på det jag har att säga och kommer med följdfrågor. Han vill hela sitt inre barn. Han har intressanta tankar.
I det stora hela är han en fin och bra person.
Han har någon gång uttalat sig generaliserande kring människor och jag har inte hållit med honom om det han uttryckte.
Skulle jag förkasta honom som vän, för att han även har minussidor (som jag ser det)? Skulle jag gå min väg i vredesmod för att han uttryckte något som jag inte kunde köpa?
VAD VORE JAG FÖR VÄN DÅ?
Är jag perfekt? Nej. Hur kan jag kräva att någon annan ska vara det? När han vidhåller en mening som jag tycker helt annorlunda kring, ska det göra att jag vänder mig från vännen? Nej, det är rätt dumt. Det är mycket mera livgivande att försöka ställa sig över hela situationen och se: Är det mesta gott hos personen? Svar: Ja.
Då behåller jag honom som vän, förstås.
Att inte göra det, skulle göra mig till en dömande och hård person, en person som inte alls var flexibel och kunde se att det finns olika tankesätt, beroende på ens erfarenheter. En rätt ensidig person, en svart-vit person. En sådan person vill jag inte vara, utan en regnbågsfärgad. En som säger; jag ser det inte på samma sätt som du, men jag hör vad du menar. Vi kan väl se om vi hittar någon annan infallsvinkel på detta ämne framöver och diskutera vidare. Ska vi prata om något annat? Som vad vi kan göra som privatpersoner för att göra världen till en bättre plats att bebo?
Godnatt från en person som vill vara inkluderande - särskilt mot de personer som finns i min närhet, för kan jag inte det, är det väl högst tveksamt om jag kan det när det gäller främlingar eller människor från andra kulturer.
Fram för att hellre fria än fälla, se och vara tacksam för de goda sidorna som våra medmänniskor har. Det är betydligt trevligare än att förkasta dem för att de är imperfekta. Då kommer det inte finnas många människor kvar i ens närhet.