Vad är viktigt egentligen?

Egoism, individualism och yttre faktorer styr alldeles för mycket av vår tillvaro. Om individen inte gillar läget, så hittar hen ett annat läge, andra människor, andra sysselsättningar. Individen är alltid överlägsen tvåsamhet eller grupp och passar en inte den ena, så tar vi den andra. Alla är utbytbara. Vi attraheras av något yttre, såsom utseende, yta, att något omedelbart verkar bra och så låter vi oss styras av detta. En idé, ett mode, glättighet, fester, yta. Vi flänger runt i förhoppning om att fånga lyckan. Dessa faktorer och beteenden leder bara till katastrof, till sorg, till ensamhet. När ytan förfaller, vilket den gör hos alla, när nyhetens behag dunstar, vad finns då kvar? Vad är viktigt egentligen? Jo, värden som omsorg för och kärlek, till oss själv och andra. Det är det enda som faktiskt kan rädda oss. Medkänsla och förlåtelse när livet haltar, vilket det gör för alla. Utan kärlek, medkänsla och förlåtelse betyder inte något av det det vi ytligt sett uppnått något alls. Jag vet vilken riktning mitt liv måste ha nu. Det ytliga går helt enkelt bort, eller får väldigt liten betydelse för mig. Det märks också så tydligt när människor eller situationer ger avtryck. När två människor verkligen möter och ser varandra, är det som ett band som inte bryts av, som en kanal, där det flödar energi åt båda håll. Då finns omsorg om varandra, som inte stängs av för att det blir en fnurra på tråden. Det märks ju så tydligt när det inte är så. Min uppgift är att släppa taget när det inte flödar från två håll. Tidigare har jag drivits så starkt av mina känslor och önskningar. Eftersom jag kände så starkt, visst måste ju då den andra känna lika starkt? När jag önskade så mycket att nå tillhörighet med en person jag älskade, visst måste den andra önska det lika starkt? Min uppgift är att lyssna, känna in, se när jag verkligen möter en person som verkligen lyssnar in, känner in, ser mig. Och när jag hör, känner och ser den andra, DÅ är det chans för kärlek. Det är en fin insikt och jag känner mig redo, äntligen, för att leva så som jag inser att jag måste leva. Det blir ett tomrum ett tag, det blir det. Det fylls nu av utbildning och arbete. Efter min nuvarande utbildning får jag insikter från en lärare i esoteriska ämnen och detta känns otroligt intressant! Vidare fortsätter jag med att möta blickar, ge hjälp och ett leende. Ha samtal med de få som jag känner som jag kan ha detta med, de personerna är så viktiga för mig. Ensam är enbart stark när det är självvald ensamhet. Vi behöver människors omsorg om oss, vi behöver ge omsorg. Förr eller senare kommer jag att mötas av någon särskild, någon som vill mig väl och som jag vill väl. Jag önskar mig och dig som läser detta lycka till med att nå det som är viktigt i livet.