Vi väljer och insikten om att vi kan det kan skapa den förändring som behövs i livet.

Världen formas av det som vi fokuserar på – alltså vi ser det som vi koncentrerar oss på att se och det vi vill se. Så vi missar alltså mycket. Ifall vi fokuserar på att hitta fel på någon så kommer vi inte att bli besvikna, men det skulle varit bra mycket mera fruktbart att koncentrera oss på allt fint och rätt hos en person. Både vi själva och personen vi är med skulle må mycket bättre av den inställningen. Klart att vi inte alltid orkar att vara positiva, men när vi är lite negativa, behöver det inte betyda krasch, bang, jordens undergång, utan vi kan välja att sätta oss lugnt, blunda, andas och räkna till hundra. Sedan har situationen ändrats lite grann. Vi måste heller inte förkasta en person som vi blir irriterad på, utan kan välja att se det som en fingervisning till oss själva. Vår irritation pekar på något som vi kanske behöver inse om oss själva och det är ju bra. Konflikter betyder utveckling – utan dem står allt stilla. Så vi behöver en konflikt då och då, de är inget att vara så orolig för, de varar inte länge ifall vi är öppna för vad som orsakar dem och vill göra något åt dem istället för att fly bort från dem. Ingen är perfekt – fördomar har vi alla. Mot andra som inte är som vi; när vi erfar det gentemot någon från en annan kultur, benämner vissa det som rasism. När det felaktigt handlar om fördomar och om rädsla. De som inte är som vi, ser ut som vi, blir vi osäkra på. Men när vi har fördomar gentemot någon som liknar oss själva, är det liksom mera okej, fast det handlar om samma sak, bara att det vi har fördomar om inte märks genast genom att se på det yttre. Jag tycker vi behöver erkänna att vi har fördomar, för det är enda sättet att förändra dem. Jag kan också bli lätt oroad när någon är olik mig, men mest tycker jag det är spännande. Oftast upptäcker man ändå efter ett tag att vi människor är mer lika än olika, vi har samma sorts känslor och tankar och det går att fokusera på och hitta samhörighet då. Istället för att låta olikheterna bli som en avgrund emellan oss. Eftersom vi alla har egenskaper och sätt som är mindre smickrande för oss, så är det faktiskt ganska lätt att börja acceptera andras svagheter, efter att först kanske ha irriterats över dem. Vi har så stor chans att växa tillsammans med en annan person, därför längtar jag så starkt efter att träffa en särskild person som där vi känner spänning och upptäckarlust och kärlek för varandra. Med kärlek, nyfikenhet, empati och förståelse kommer vi långt, ja, hur långt som helst. Det är lätt att se det scenariot framför sig.