Släppa sig själv och sin viktighet

Vad har vi för syfte med att närma oss och vara med andra människor? Det behöver vi nog fråga oss! Jag har träffat flera som bara verkar liksom gå en catwalk, de utstrålar "se på mig", "Beröm mig!""I´m the boss, lyssna på mig, för jag vet". Och jag upplevde tyvärr inte särskilt mycket av "Jag är jättenyfiken på dig", "Jag vill ditt bästa", "Vad kan jag göra för dig?" Om det ska bli något på riktigt, måste vi släppa vår egna agenda, våra egna "rätt och fel", våga vara öppen, kunna inse att "kanske jag faktiskt inte har så stor koll" för att någon annan verkligen ska kunna släppas in i våra liv. Just inte tänka på sig själv som så väldigt viktig, utan släppa det och gå in för att ta in en annan människa, sätta hen i första hand! Kan vi inte sätta den andra som är där framför oss, i första rummet, så är vi inte redo för kärlek och gemenskap. Då är det ju heller inte underligt att det inte blir någon relation som fördjupas, utan mera en "tävling"; vem kan och vet mest.