inatblick.blogg.se

Hejsan, svejsan!

 

Jag tror jag tagit upp detta tidigare, att våra "sanningar" egentligen inte är speciellt sanna, för de representerar ju en så liten del av allt som finns av verkligheter och sanningar, så att vars och ens "sanningar" egentligen borde benämnas vars och ens hittepå. 

 

Om det nu är hittepå, varför då hävda det så starkt? Det kommer för mig som rätt meningslöst. 

 

För mig är det rigida personer som så starkt hävdar sina tankar, så starkt avvisar andras, kliver iväg bort när det som sagts en stund inte passar.

 

Rigida personer kommer jag inte mera att springa efter, jag har sprungit efter tillräckligt mycket. Inte själv blivit löpt efter, ändå fortsatt att försöka nå fram. En rigid person kommer inte att kunna nås. En rigid person försöker styra tillvaron och personerna i den.

 

Livet handlar väl om att hjälpa varandra? Då kan man inte springa sin väg. Livet handlar väl om att lindra egen och andras plåga? Då måste vi stanna, lyssna, vara närvarande, även då det inte upplevs som om man får allt som man vill ha, även om det som utspelar sig inte bara känns gött. Handlar det bara om vad vi vill ha och om att ha det gött? Nej. Vi är inte isolerade från omgivningen, vi måste försöka vara i samklang med livet runt oss, möta det som kommer från de som finns i vår närhet! Då får vi möta både det som är gött och det som är mindre gött. Det tillhör liksom livets gång. Jag vill inte stå bredvid livet och  bara glutta ut på det genom ett minimalt fönster, jag är beredd möta både det vackra och det mindre vackra. Att möta båda delar gör mig helare, gör mig mera vis. Möta likasinnade utvecklar mig inte, då står det mesta bara stilla. Då och då är det skönt med stillhet, men sedan är det ut på livets arena som gäller igen. 

 

För att hjälpa sig själv må bra, så att vi kan hjälpa andra, kan vi göra saker vi tycker om. I mitt fall är det att sjunga, själv går bra, men det som mångfaldigar förbättring av hälsa och ger mig en starkare och vackrare helhet är när jag sjunger tillsammans med andra. När vi sätter ackorden i rätt pitch så uppstår något som inte låter sig förklaras med ord. Det är mycket större än summan av antalet sångare och röster. Det stiger också uppåt, breddas och omfamnar alltmera under sjungandets gång. Det, havsbad under hela året och att vara där för andra är det som helar mig och gör mig starkare och mer kärleksfull. Att vara där för någon annan är att vara där även när man håller med om vad personen säger, inte bara vara där när personen mår bra, utan vara där när den andra önskar ha mig där. Om jag inte kan komma genast, så kommer jag så fort jag bara kan. Min medmänniska ska kunna lita på att den blir emottagen oavsett vilka delar av hen som kommer i dagen. Liksom havet tar emot mig, vill jag ta emot en människa som finns i min närhet, ta emot en person som söker upp mig. Det är en gåva ifall en person söker upp en och vill tala med en, eller vill vara med en. Avvisning är ingen option. OM, jag säger OM jag någon gång skulle bli trött och inte orka ta in allt, ber jag om att få komma och mötas inom snar framtid (i morgon, eller inom de närmaste dagarna). Jag skulle aldrig bara gå från personen. Så önskar jag själv bli behandlad. Det är en gåva att någon vill vara med oss, vi kan inte välja allt som sker, inte välja egenskaper hos en person som vi tar till oss, utan vi får ta det som bjuds och faktiskt vara tacksamma över det som livet leder oss till. Det är i alla fall det som för mig betyder ödmjukhet. Att kunna visa närvaro både när det är gött och mindre gött, att fortsätta känna omsorg för personen som kommit i vår väg, det kan kallas kärlek.