inatblick.blogg.se

Ibland får vi säga adjö till personer och tankar som vi har. För min del har jag släppt taget om två personer, som jag tidigare envist och lojalt hållit fast vid, trots att de lätt avvarade mig. Upprätthållandet av mina mönster att hålla fast vid människor som inte håller fast vid mig, har varit en förändringsprocess som tagit några år. Det är lätt att intellektuellt förstå att det är bäst att bryta dessa mönster, inte lika lätt att faktiskt göra det. Det har krävt många "omprogrammeringsförsök" och meditationer för mig att inse mitt värde och att känna det. Men utan mina nyfunna vänner tror jag inte att jag kunnat komma så långt som jag gjort, utan jag hade mer eller mindre stampat på samma fläck utan dem. För ingen klarar att vårda och ta hand om sig, utvecklas och växa, utan betydelsefulla och nära personer i sitt liv. Vi bara tror att vi kan växa i vår ensamhet, genom att "arbeta med oss själva", men ingen stor förändring sker, förrän vi speglar oss i omsorgsfulla andra, förrän det finns stöttande och kärleksfulla människor som ser oss som viktiga, som hela vår själ kan engageras och vi kan utvecklas som en helhet. Att prata med en professionell person och gå kurser kan hjälpa något, men förändring sker knappast på djupet. Undantaget är EFT - Emotional Focused Therapy, som är det som jag skulle kunna tänka mig att få. Det är dock dyrt och omfattas inte av något högkostnadsskydd. Mina nya vänner, som jag känt i ett halvår, är nog den bästa terapin. De hör av sig till mig och när vi samtalar, så både lyssnar de på mig och berättar för mig i ett ömsesidigt utbyte och det är hela grejen. När vi ses, märker jag att de tar in mig i gemenskapen och jag känner mig mer och mer som en fri och än mer kärleksfull människa. Vännerna har gett mig den puff som behövts, så att jag kunnat gå åt rätt håll och med säkrare steg. Mina tankar bekräftas av min omgivning och deras tankar utvecklar mina tankemönster och gör färger och former mycket mera levande. Deras vänlighet möter min vänlighet i en sjäslig omfamning. Nu går jag inte längre ensam eller ensam tillsammans med någon i en ödemark utan värme och omsorg. Nu har det som är jag börjat integreras med min omgivning och det färgar hela tillvaron i varma färger. Samvaron med goda människor mångfaldigar min egen godhet till en än större godhet och lycka. Jag ser det vackra omkring mig i en våldsamt mycket större omfattning än vad jag för bara ett halvår sen trodde var möjligt. Ibland sjunker jag ner en smula i vemod och sorg över vad jag stannat i, vad jag gjort mot mig själv, men klarar ganska snart att vända mig mot ljuset igen. Nyligen har jag även börjat på en anställning där jag känner att det både ger mig och de jag arbetar tillsammans med något värdefullt. Arbetet och umgänget med goda vänner gör min tillvaro meningsfylld!