inatblick.blogg.se

Det hjälper inte hur mycket kärlek du har till en person och att du accepterar den andras negativa sidor, om den andra personen har många invändningar till det som du visar upp och lätt blir irriterad och avvisande, för kärlek kommer inte att flöda emellan dessa två. 

 

När den andra tidigt gjort (en omedveten?) bedömning att det inte kommer att fungera dem emellan går det verkligen heller aldrig. 

 

När den andra har stora rädslor och sår i sitt inre, men inte ser helheten och omfattningen av detta, utan fokuserar på bara en del hos sig själv, så kommer hen inte kunna öppna upp och hitta sin förståelse för den andra. Istället kräver och kräver hen att den andra ska förändras och blir mer och mer irriterad för att det inte sker. 

 

Det som ofta händer är att hen dömt sig själv att inte kunna finna kärleken och kan därför heller inte ge kärlek åt någon annan. Hen har stängt de flesta av de viktiga dörrar, som måste hållas öppna för en annan person som finns nära. Det går inte att resonera sig till att öppna sig för en annan, alla sinnena måste vara med, vilja till förståelse och empati för den andre. Annars öppnas inga dörrar. 

 

Irritationer och avvisande av andra är inget mindre än avvisande av sig själv och ifall vi inte ser detta när det händer, så kommer vi att försöka att projicera det negativa hos oss själva på den andra istället. 

 

Tidigare sög jag in så mycket energier från andra, utan att värja mig mot de negativa och kom att missta andras negativitet för min egen. Vi har ju var och en tillräckligt med negativa energier att ta hand om ändå, för att även klara ut och lösa andras ;)

 

Jag försöker ofta numera, att (med hinnan skyddande runt mig) lyssna inåt och se helheten och inte döma andra så fort, det har jag insett är livsnödvändigt, för annars kommer många chanser till samklang att missas. Det är ousägligt sorgligt hur våra rädslor och vår misstänksamhet gör att vi dömer och därigenom missar möjligheter till nära relationer. 

 

Jag har lyckats skapa en tunn hinna runt mig själv, där jag låter andras negativiteter studsa iväg istället för att sugas rätt in i mitt inre som tidigare. Det har gjort att det känns lättare och renare nu inom mig. Det lyckas inte alltid, men ofta. Hinnan är tunn och det ger mig möjlighet att märka om det finns vilja, förståelse och omtanke hos någon. Finns det det, så väljer jag att umgås mera med personen och släpper in hen efter ett tag, inte med en gång. När personen släpps in hos mig, så blir det med alla dens sidor. För det går inte att bara välja det trevliga hos en person, helheten måste få vara med. 

 

Jag ser lite bättre skillnad nu på var det finns mening med att fortsätta lära känna en person och där det inte verkar vara stora möjligheter att nå samklang och låter det som strålar ut från den personen, tillsammans med personen själv, studsa från mitt inre och önskar hen samtidigt lycka till på sin väg.