Dagbok 7 maj

Det har varit mycket läsande på sistone och därmed stillasittande. Yoga på mornarna dock, men i övrigt har det inte hänt mycket. Därför var det jättetrevligt träffa några igår ute. Det blev ett par glas och mycekt prat och även en del skratt. Välbehövligt och jag inser verkligen hur mycket jag saknar möten i verkliga livet. 
 
Idag var jag ute i Limhamn, som "kusträddare" och plockade skräp. Det är trist se hur mycket som slängs, men en bra sak att plocka och känna mig nyttig. En goodiebag med frukt och dryck sponsrade Coop på Ön med till oss som plockat. 
 
Efter att jag hade corona i höstas, så har jag tyvärr haft en del huvudvärk och jag kan lova att det inte är speciellt upplyftande! Förutom smärtan, så blir jag off, dimmig och tappar fokus. Jag skulle verkligen önska att jag hade någon hos mig som kunde hålla om mig lugnt och stilla, både i de stunderna och annars också. 
 
Ha en fin kväll!
 
#1 - - Anonym:

Är du redo för det?Att någon håller om dig.

AN

Svar: Mycket bra fråga! Har nog egentligen i långa tider varit redo för det, men det kan numera inte ske, utan att det är med allvar och mening, i acceptans och i förståelse för bådas lika värde och att olikheter finns. Respekt för oliktänkande och utan alltför stora krav på den andra, hur den ska vara, hur den ska uttrycka sig. Så det är kanske en lång startsträcka för mig, jag ser mig omkring och försöker hålla sinnena öppna ifall jag möter någon som uppfattar det lite grann som jag gör. Någon som ser dessa saker som jag beskrivit som viktiga, ungefär så som jag gör. Jag pratar alltså inte om några detaljkrav från min sida, för det anser jag vara fel att ha. Men en grundläggande acceptans och förståelse, det är mina grundkrav om jag ska ta till mig någon igen och själv bli omhållen.
Agera

#2 - - AN:

Hej.

Oj. Det var ett tag sedan jag skrev det.

Ja jag skrev inte mycket inte. Det var ju en rad typ.

Jag har skrivit till dig tidigare med och då lite längre.

Frågan var kort men ditt svar betydligt längre.
Jag har läser din blogg då och då. Du har ju valt att ta upp en massa och vara rätt personlig och även självutlämnande. Det jag skrivit, inklusive den korta frågan, baseras förstås på vad jag läser. För i övrigt så känner jag förstås inte dig.

Egentligen borde jag kanske inte ställt frågan heller då jag ju inte riktigt har med det att göra! Men du skriver ju offentligt och vill väl att folk läser och kanske kommenterar lite med.

Det har ju funnits en man men han är inte kvar. Det framgår ju rätt tydligt. Anledningen till frågan var egentligen om du är mentalt/känslomässigt klar med honom. Du säger att du förvisso är det. Å andra sidan så "dyker han upp" rätt ofta i texterna :-).

Är man inte förbi är man kanske inte heller beredd på en ny famn.

Men det där vet du bättre än jag :-).

AN
[email protected]

Agerat