inatblick.blogg.se

Livet utbildar oss, i andlighet, praktiska ting, filosofiska ting. Hur lär vi oss? Mestadels i samvaro med andra människor, i spegling hos andra människor. När inte den utvecklingen går så väl framåt, när vi isolerar oss och inte har någon samvaro med andra, kan inte detta kompenseras med att gå kurser i andlighet. Några jag vet om går kurser och får diplom, läser OM andlighet, intalar sig att de förstår, men när de sedan möter svårigheter i verkliga livet, är dessa kunskaper inte till stor nytta. Utbildning måste vävas ihop med våra erfarenheter och bygga vår nya verklighet. Verkligheten är vi och våra medmänniskor och ett liv tillsammans med dem och motivet till att gå kurser kan inte vara ett kontrollbehov, för därigenom nås en inbillad trygghet, kaos verkar kanske mildras, men ingen trygghet på djupet nås. Kontroll leder inte till trygghet, att öppna sig och utbyta vetande, att nå samförstånd med medmänniskor ger trygghet. Basen är trygghet. Basen byggs på när vi är omhändertagna och omtyckta för dem vi är. DÅ kan vi ta hand om och tycka om andra, samleva med andra. Vad går samlevnad ut på? Ja, inte är det att se ner på, tävla om vem som har rätt, söka kontroll, utan snarare tvärtom. Det handlar om att lära oss mer med hjälp av varandra, med ett öppet och ödmjukt sinne, utan att förhäva oss, försöka ställa oss ovanför någon annan. När vi kan samleva med andra, kommer vi närmare helhet. Helhet är andlighet. Tal OM andlighet ger inte andlighet. Om kunskaperna inte omsätts i omtanke om oss själva och andra, vad är de värda? Inte mycket. Andlighet/helhet är för mig  försoning med omständigheter, insikt i att många saker inte går att förändra, en ödmjukhet i att de förändringar som kan ske, har möjlighet att ske, de kommer ske i sinom tid, när tro, vilja, syfte och hopp finns och stämmer överens. Vidare betyder andlighet för mig att förlåta, känna sympati och acceptans, med mig själv, med medmänniskor, få och ge kärlek. Kärlek tillsammans med sympati och även empati, acceptans och förlåtelse, gör att vi klarar att hantera det som är svårt och då behöver vi kunna sitta lugnt i båten och inte dramatisera och låta bli att följa med i andras drama. Vi kommer inte alltid klara det, men då och då, alltmera går det och då kan vi sägas börja gå mot en andlig utveckling. En kurs i andlighet ger i sig inte någonting på djupet, men den kan komplettera och utveckla det som redan är i rörelse. Jag kommer att fortsätta att gå utbildningar, andliga och icke andliga, med eller utan pappersbevis, när de behövs och kan ge någon visdom som jag har nytta av i det verkliga livet. Men de är inte något självändamål.

 

När jag INTE känner mig upphöjd eller vis, utan känner de trista, svåra känslorna och befinner mig i kaos, skulle jag vilja få lov att känna dem hos en nära medmänniska som inte dömer, utan att medmänniskan lämnar mig i upprördhet. En vän som är trygg, klarar ofta av att låta bli att rida med då den ena befinner sig i kaos, kan klara att bara hålla om mig. En god medmänniska förstår att det är detta som är lösningen, som kan göras för någon som inte är i fas med helheten. Det är en kärleksyttring.

 

Förmåga att nå insikter bor inom mig själv, men varken jag eller någon annan klarar att nå insikt och vishet helt själv. Det är därför vi måste ha en inkännande vän för att både klara upprätthålla vår trygga bas och vidare kunna nå högre visdom. En person som förstår, att eftersom hen själv inte är perfekt, själv hyser svåra känslor och därför klarar att känna empati och sympati med en människa i nöd. En sådan person vill jag själv vara för en människa som behöver mig. INGENTING kan ersätta att vara och få vara hos en nära vän som håller om oss när det gungar. Ingenting.

 

Jag har börjat ta bort ”the blindfold” över mina ögon och börjat se och uppleva det som är verkligt. Lika viktigt som att vila ut och rida ut stormar, är det att se vad jag faktiskt gör som är viktigt och bra här i livet. Det är det sista jag tänker på på kvällen innan jag somnar och är det som håller mig uppe och ger mig styrfart framåt och genom tuffa tider.