Jag väljer

Var och en har sitt eget mörker, men detta mörker behöver inte skapa ett hinder mellan oss. Mörkret är inte något illa, utan vi kan bara konstatera att vi är en blandning av mörker och ljus och så försöka göra det bästa av detta. VÄLJA att se påtagliga goda ting, minnas fina saker och på det viset klättra ur den mörka gången. Själv ta oss genom den mörka gången och inte hänga mörkret på någon annan, inte beskylla någon annan för att vara mörker, eller göra fel. Då och först då, kan vi nå ljuset. För när vi tror att mörkret uppkommer av något som någon annan säger eller gör, blir rasande eller utbrister negativiteter, så är det just vårt eget tillstånd, vårt eget mörker som påverkar oss. Det är aldrig den andra som är orsak till vårt eget dåliga sinne. Det känns verkligt skönt att konstatera. Jag väljer. Jag kan välja att möta mitt eget mörker och att sedan ta mig ur det, gärna med en partner vid min sida som inte dömer mig. Jag väljer att söka mig till personer som bekräftar det goda i mig och sig själva. Som vågar inse och se sitt eget mörker och försöker ta hand om det, eller ber mig om hjälp att hantera det, MEN SOM INTE BESKYLLER MIG FÖR ATT VARA DEN SOM FRAMKALLAR DET! Jag söker mig till personer som till och med tycker att jag är en TILLGÅNG, att jag tillför gott, att det som är märkligt kan lära dem något, ifall de har sinnet öppet, som blir glada över att jag finns i deras närhet. Att de, när de inte blir glada, kan inse att detta beror på deras eget mörker, deras eget sinne, deras eget humör och fortfarande, när de känner något negativt, är tacksamma över att jag finns i deras liv och att de väljer att låta det positiva segra över det negativa. Jag ska välja att se så på världen och kanske den inställningen hjälper mig i mötet med min medmänniska.