inatblick.blogg.se

Igår var kände jag pessimism när det gäller mänskligheten. Det gör jag nog ofta. Men jag vill försöka höja min energinivå och inte gå in så mycket i de omgivande negativa stämningar som verkar dominera i världen. De hjälper inte mig att må väl. 

 

Ikväll har jag följt med på chakrayoga/meditation med Helene och det var mycket givande. Jag upplevde att något av de blockeringar som jag har i egna chakran mjukades upp och frisk energi kunde strömma genom. UNDERBART. Dock har jag inte råd med hennes kurs. Nästa torsdag ska jag prova på "Sahaja Yoga Meditation in Daily Life" (FB). På hennes sida står: "True meditation happens spontaneously, effortlessly and cannot be paid for. In our free weekly sessions you can learn to enjoy inner peace in daily life". Det tilltalar mig mycket - jag har också tidigare hört detta att sann meditation inte är något som ska tas betalt för. 

 

Annars kör jag nästan varje morgon ca 15 min yoga. Rörelserna har jag hämtat från Sara Långfors "15 min yoga för nybörjare" som finns på Youtube, men kör yogan i min egen takt. Snart ska jag göra den ihop med några som kontaktat mig och som vill göra yoga tillsammans med mig. Det blir genom Zoom-möten. Det kommer också att bli bokklubb på Zoom: Första boken blir "Jag kan ha fel" av Björn Natiko Lindeblad. Det ska bli intressant! Bokens titel tilltalar mig. Jag har stött på för många som inte verkar tycka att de har fel, de kör sin ståndpunkt utan pardon. Som om de besitter sanningen, har monopol på den. Att vända sin ståndpunkt "Kanske är det så att jag kan ha fel?" "Kanske den andra har rätt!",  kan öppna upp just för sanning. Att inte stanna inne i sitt huvud och rådbråka det för mycket och inbilla sig att det är "sanning" man nått. Visst kan ens tankar verka fullt logiska, men när vi fastnar i våra egna slutsatser, kan vi inte sedan ta in nångon annans sanning. Det är inte vist att göra så. Högre visdom, andlighet tror jag inte kan uppnås när vi är så bergfasta i våra egna uppfattningar. Det gör oss istället stelbenta, egoistiska, förmätna, faktiskt rätt dumma och framförallt ensamma i det långa loppet. Att envist hålla fast vid några få dogmer och inte ta in några andra meningar, leder inte till utveckling. Att avvisa andras meningar är motsatsen till att bjuda in till dialog! Jag brinner och jag önskar så, träffa på en människa som är öppen för mig, för andra, för mina och andras meningar. Det är helt okej att vi inte tycker likadant, men vi har inte rätt att sätta oss till doms över vad som är rätt och fel och platta till andra människor med egna åsikter och meningar. Usch, vad jag är trött på sådant. När jag minns och känner hur det kändes, så bränner det i halsen på mig. Men det är skönt att veta vad jag inte behöver! Då är det lättare att fokusera på det som jag behöver, på den som möter mig. En som vill möta mig, vill jag ganska säkert själv möta!