Från kyla - mot värmen
Det drabbar - hårt och kallt - insikten om att jag värderat mig själv så lågt, att jag accepterat personer i min närhet som inte haft något överskott att ge något av sig själva till mig! De har själva varit bristfälliga, precis som jag, när det gäller att känna sig självklar, duglig och älskad i världen. Ingen av de jag haft en relation med, har varit trygga i sig själva, med något undantag. Varför jag dragits till, eller dragit till mig dessa personer, beror på min egen självkänsla, som i ett halvt århundrade inte varit hög. Självkänsla byggs upp genom att vi får empati och omsorg genom vår uppväxt, att vi känner sam- och tillhörighet med nära personer.
Hur svårt är det inte att bryta en sådan negativ spiral jag varit i sedan jag var ett år och rycktes bort från en nära person och en plats och flyttades 120 mil längre bort. Att inte ha känt mig självklar, älskad och accepterad, utan mera som knappt tolerererad genom stor del av livet, vad har det gjort med mig?
I terapi förstod jag hur jag återupprepat relationen med min mamma i de relationer jag haft, i alla fall de som jag dragits till. Det finns bara ett undantag, men då drogs jag själv inte tillräckligt till denna man, eftersom det inte tillhörde min invanda erfarenhet att det kunde finnas en relation som verkligen innefattade att jag blev älskad, omhuldad och accepterad. Därför släppte jag taget om honom. Det är outsägligt sorgligt. När vi inte är vana vid omsorgsfulla människor, blir de främmande för oss. Jag hade inte förmåga att ta till mig en sådan person. Därefter har relationerna varit antingen rätt flyktiga, i varje fall inte djupa eller ömsesidiga.
Det har varit frysande kallt genom mitt liv!
Det tar tid att tina upp mig, men mina tårar hjälper till att mjuka upp det som varit hårt och kallt. Vänner och medmänniskor hjälper i högsta grad till vid förändringen. Jag börjat kunna ta till mig och välja personer och situationer som känns bra för mig. Att ha bytt riktning ger nya perspektiv och insikter. Gör mina steg vingliga och osäkra, men det går bra, eftersom jag känner att jag står upp för mig själv mera nu och förankras allt mera i tillvaron. En aldrig så liten kursändring ger stor förändring i det långa loppet. Jag kommer att möta andra människor framöver än vad jag är van vid. De som tidigare valt mig, men inte haft förmåga till ömsesidiga relationer, de kommer inte att se åt mig igen, de kommer jag inte att se. För jag är inte helt den person jag var längre, den person som inte var förankrad i världen, som andra lätt kunnat lasta över sina egna negativiteter och tillkortakommanden på. Tidigare kunde jag inte värja mig mot dessa personer. När de inte kan fortsätta att släppa sin egen skit på mig, så blir jag ju helt ointressant för dem. Jag önskar mig lycka till på färden mot varma relationer, jag behöver verkligen relationer där jag blir varmt mottagen och känner mig värdefull.