Måndag

Morgon med min dotter och lite prat om "jag"/"vi". Hur man i andra delar av världen är mycket mera "vi" än vad vi här i Norden är, som är sådana individualister. Vinkade hejdå när hon cyklade till sitt jobb.
 
Jag har förundrats över hur snabbt vi dömer människor och situationer, det går på ett kick. Sedan ändras ofta inte våra domar. Varför dömer vi så snabbt? Är det vår önskan att kontrollera, sortera och förenkla? Jag ser det också som att ju mera stängda vi är, ju snabbare gör vi vår bedömning. Tidigare erfarenheter styr hur vi bedömer situationer och människor. Ofta är det inte så mycket som behövs för att vi ska ogilla, för att vi ska bli misstänksamma mot en person. Det kan vara så att personen påminner om någon som vi har haft en negativ erfarenhet tillsammans med tidigare och så "rullar vi ner rullgardinen". Likaså kan vi börja gilla någon som inte gjort något särskilt, vi bara gillar personen. Den person vi ogillar behöver inte göra så mycket för att vi ska rynka på näsan, för vår tidigare uppfattning färgar allt som vi tar in från den personen och fyller på vårt ogillande. Omvänt kan den vi gillar klanta sig kraftigt, men vi ursäktar ändå denna person - för att vi gillar hen. BETÄNK VAD DETTA BETYDER. Kan du med din egen inställning ändra ditt omdöme? ”För de som tror behövs inga bevis, för de som tvivlar räcker inga bevis” har sagts av någon vis. Det kan appliceras på det jag nyss skrev. Vi är ofta inte medvetna om varför vi tycker som vi gör, varför vi dömer någon till att inte vara bra. När vi väl dömt, krävs otroligt mycket för att vi ska ändra oss!
 
Yoga på zoom med väninna idag! Vi pratar efteråt på zoom, om livet, om många olika saker. Det funkar bra när vi inte kan träffas, när nationsgränser finns, när vi ändå kanske inte har råd att resa till varandra. Jag pluggar och det är inte många kronor över i slutet av månaden, om ens några. Det är ett pusslande, men eftersom jag ofta ser hinder som möjligheter och svårigheter som lärdomar, ser utmaningen med att hushålla med det som finns som en sport - så klarar jag mig. Jag får också en utbildning, som om allt går enligt planerna gör att jag kanske får ett jobb till hösten.
 
Att lära sig nytt är något att glädjas åt! Att läsa det som jag inte måste läsa är också en stor glädje för mig! Jag måste ha en bok som inte är kurslitteratur att läsa i. Just nu är det Solsjenitsyns Gulag. När jag var på tur hem från lufsandet igår, såg jag ett bokbord med "Böcker bortskänkes" och plockade där "Den ryska revolutionen" av Richard Pipes, som jag ska läsa när jag är klar med Gulagböckerna. Jag gillar alla genrer - historiska romaner, facklitteratur, dramer, "feelgood"-romaner. Det intressanta är blandningen, att inte fastna i en enda genre. Av litteratur, andras meningar, fiktion (som ju ofta ändå är sprungen ur verkliga erfarenheter) så lär jag nytt, tillförs något nytt i mitt liv. Fantasin blir rikare, livet blir rikare. Förmågan att tänka sig in i olika slags villkor blir större. Så litteraturen berikar verkligen mitt liv.
 
Lite senare blir det sång av de sånger vi ska sjunga på vårt digitala rep i Jamulus ikväll. Tills vi kan ses igen är detta livgivande. Vi sjunger samtidigt. Vi ser inte, men hör varandras röster. Vi är kopplade mot en gemensam server och med en fast kabel blir fördröjningen ganska liten ändå och samsjungning fungerar skapligt. Kanske kan vi om någon månad börja träffas utomhus igen!!! <3 <3 <3