Min inre sol
En sångare som heter Keith Urban sjunger om att han ser hur en man låtit en kvinnas inre sol bli iskall. Det finns och har funnits, sen jag var liten, en egen sol inne i mig, en sol som lyser upp tillvaron, oavsett hur mörkt och kallt det är där ute. Men den har inte ackompanjerats av någon annan med en sol som mött mig. Tvärtom har den mötts av kyla, av nedlåtenhet, av misstänksamhet och ifrågasättande. Till den grad att jag börjat tro att jag inte hade min sol kvar längre, i detta talar Urbns ord till mig. Jag har gått och gått, i en ensam öken och nu, nu längtar jag verkligen efter någon som ser min sol och känner tacksamhet över den, jag längtar efter att sjunga tillsammans med någon, vara i samklang med någon som väljer att se det ljusa, det bra, som är förlåtande istället för ifrågasättande, som känner sympati i stället för irritation och negativitet, som inte styrs av sitt huvud och sitt intellekt, som inte håller sin egen kärlek i bur, kontrollerande och strikt, som har förmåga att öppna sitt hjärta för värme och kärlek, som själv har en inre sol med lite värme i att dela med mig. https://www.youtube.com/watch?v=-NH7ocbAUoc