inatblick.blogg.se

Då och då "flyger jag upp" och tittar neråt, på mig själv i förhållande till andra, på andra och på skeendena runt omkring. Allt detta fokuserande på coronan, på risken med att smitta med mera med mera. Att de svagaste ska skyddas är jag väldigt mycket med på, men hur ska vi närma oss problemet att det just är de svagaste som alltid förbises, att det är de som är starkast, de som skriker högst som får det mesta? Hur? Jag tycker det är viktigt med perspektiv och att sätta problemet med till exempel coronasmitta mot problemet med brist på kunskaper, bristfällig vård av äldre och handikappade och hur vi tar hand om vår miljö! För utan ren luft och rent vatten så kan vi alla snart hälsa hem! Vi kan inte åtgärda allt, men alla kan göra något! Ta hand om vår egen skit till exempel! Att bara lämna en låda utan att platta till den, ja till och med med blandat avfall i, i miljörummet, betyder något. För ifall du plattar till dina kartonger (de med reumatism och även andra förstås kan ställa sig på kartongerna, jag gör det med äggkartonger till exempel), så behövs färre transporter för vårt avfall. Ifall de som röker och snusar hade en metallask i fickan och stoppade sitt avfall där istället för att använda vår miljö som en allmän soptunna, utan eftertanke, så ändras kursen lite. Och en liten kursändring kan ge en stor ändring i det långa loppet. Men det kräver att vi inte stannar just i korttänkthet och är bekväma. Det går många gånger att cykla, istället för att sätta dig i bilen. Bilen släpper ut massor! De finaste partiklarna går genom alla barriärer i kroppen och sätter sig i våra organ så detta borde vi vara mycket mer oroliga för än för coronasmitta! Erbjud de svagare ditt sällskap, gör det viktigaste du kan göra, var en medmänniska, låt din vän prata av sig, låt henne släppa ut sina känslor, alltså även de som känns obekväma - utan att döma dem, utan att gå iväg! Då räddar vi både varandra och i förlängningen vår miljö (du cyklade till vännen, vännen slipper stoppa i sig de skadliga ämnen som finns i psykofarmaka, som sen kommer ut i naturen med mera med mera. Allt börjar med oss själva och hur vi närmar oss vår egen inställning till livet, till andra, till problem i tillvaron, vilka val var och en gör för att minska den dåliga påverkan vi har på miljön. Gör det du själv kan för att mildra det svåra som sker, som du åsamkar Moder Jord, det hjälper inte att skylla på dina medmänniskor eller samhället, det leder inte till en bättre värld.