Verkligen vara med; vara en medmänniska

Något av det finaste vi kan göra är att bara vara hos en medmänniska och låta den få prata ut. Vi har olika sätt att hantera våra svårigheter, det finns olika känslor i oss efter att tråkigheter har skett. Vi kan bara vara hos, lyssna, lyssna tills den andra fått ur sig det som behövde komma ut! Det kan vara känslor som sorg, ilska och förtvivlan. Lyssna utan att döma, utan att säga hur den andra ska tackla det som hänt. Ifall den behöver älta/hålla monologer, gråta eller skrika, så är det en kärlekshandling att bara vara hos den som lider. Älta betyder vagga, så genom ältandet så kan vi vagga oss själva och när någon annan finns där, lindras lidandet, delas smärtan något.